0
I am Spirit

Min historia

Uppvaknandet

Jag har alltid haft väldigt mycket rädslor och är uppvuxen i tron att världen är farlig. Att man måste skydda sig och att man inte kan lita på något eller någon utan behöver ha full koll på allt. Jag har släppt mycket av det där i små grejer utåt i alla fall då jag valt att tro att världen är god och att allt sker till mitt bästa om jag vågar följa mitt hjärta.

Men nu ser jag att det svåraste med att vara sann har jag kvar att lära mig. Nån gång när jag var barn, hände något som skapade en tro hos mig att jag inte duger som jag är utan måste anpassa mig efter andra hela tiden. Jag har alltid varit känslig och haft en förmåga att känna in andra, framför allt det de tänker men inte säger. Så hela mitt liv har jag anpassat mig efter den jag interagerat med och försökt vara till lags. Vara duktig flicka. Äldsta systern av tre, ansvarsfull, noggrann och lite blyg. Välutbildad, intellektuell, snabbtänkt,planerande och koll på läget. Effektiv och snabb. I min familj blev jag bekräftad baserat på prestation och om jag behövde hjälp med något tekniskt. Detta har gjort att jag trott att jag bara duger om jag presterar och helst bra eller bäst och att jag trott att jag behöver vara hjälplös för att få uppmärksamhet.

Så jag levde mitt liv med en massa ”måsten” och en fulltecknad kalender och sprang bort från mig själv av rädsla för vad som fanns under ytan. Jag höll mig kvar i ett destruktivt förhållande av rädsla för att vara själv trots att jag blev trampad på och nedtryckt så att jag till slut tappade bort vem jag var och vad jag ville. Utåt sett hanterade jag allt så bra, men det var för att jag hade stängt av mina känslor och min kropp. Tills allt en dag kollapsade då jag fick en ”kronisk” magsjukdom. Kroppen sa stopp. Men inte jag utan jag fortsatte ignorera kroppens budskap. Tog mig ur förhållandet men stannade kvar på ett jobb där jag brände ut mig själv och lät min chef trycka ner mig så att jag började tvivla på min kompetens.

Först när jag ca 1 år senare fick ytterligare en ”kronisk” diagnos började jag gå i terapi med framför allt Reiki, öronakunktur och medveten kommunikation. Jag kom i kontakt med kroppen och mitt hjärta igen. Fick känna allt jag tryckt ned, men genom att tillåta mig att känna alla känslor släppte mycket smärta och jag hittade ljuset, friden och glädjen. Jag började yoga, meditera och utvecklade min kreativitet genom att måla och skriva dikter. Utbildade mig inom personlig utveckling. Mådde mycket bättre ett tag med denna nya inriktning i livet. Många tyckte att jag hade så mycket energi och strålade.

Sen skedde många förändringar på kort tid som ledde till att jag var mycket hemma själv bla flytt till Stockholm, avslutad utbildning, skilsmässa och sjukskriven en längre tid. Jag blev väldigt känslig, lätt deprimerad, ojordad och levde i min egen bubbla där allt fokus låg på att fixa och förbättra mig själv och på att känna och bearbeta all sorg. Jag brände ut mig själv genom att jobba med mig själv hela tiden. Analyserade och plockade sönder mig i små bitar och granskade varje bit i syfte att förbättra mig själv i tron att jag inte duger som jag är.

Allt detta har fört mig frammåt och gjort att jag är säker på att jag läkt mig mer från grunden än vad jag skulle gjort annars. Ibland behöver man hamna i ytterlägena för att kunna hitta tillbaka till balansen. Men vet du vad jag insåg? Jo, att inget i mig är fel eller ska tryckas ner. Tvärtom ska jag låta alla delar i mig komma fram. För vi föds perfekta med allt vi behöver för att leva vårt liv så bra som möjligt. Genom att hitta tillbaka till min kärna, med ljusa sidor och skuggsidor och bara vara den jag alltid varit, finner jag min frid.

“Vilken är din dröm?”

 

Det låter enkelt men är skitläskigt om man som jag är van att vara andra till lags hela tiden och ovan vid att ta plats och säga ifrån. Först behövde jag ta reda på vad jag ville med mitt liv. Sen var jag tvungen att möta mina rädslor och ibland låta saker ta sin tid. Nu har jag insett vikten av att se och känna rädslor och smärtor utan att fastna i dem. Istället välja att släppa dem och fokusera på det jag vill ha in i mitt liv. För det jag fokuserar på växer och gör att jag öppnas för fler möjligheter. Det senaste halvåret har jag byggt upp ett nätverk med människor och sammanhang som ger mig energi och leder mig automatiskt in i mitt hjärta. För att vara sann för mig innebär att i den mån det går våga lyssna till kroppens signaler och välja bort personer och aktiviteter som tar energi och välja det som ger mig energi. Att lyssna till kroppen och stanna hemma om den är trött och behöver vila även om sinnet vill iväg på en aktivitet. Att våga släppa begränsningar och normer. Att utvärdera mina värderingar och stå för dem i alla aspekter i livet. Det är tufft ibland men jag mår så mycket bättre och känner mig mer sann och levande för varje dag!

 

 

 

Det gäller bara att vilja tillräckligt mycket från hjärtat och våga ta de första stegen. Att skapa den här bloggen är min dröm trots att jag skriver långsamt och egentligen inte trivs med att sitta vid datorn, för det känns så viktigt för mig att dela mina erfarenheter.

“Vad kan du göra idag för att ta ett första steg mot att förverkliga din dröm?”

Namaste

No Comments

    Leave a Reply